HEJ!

 

Jag ber återigen om ursäkt för den otroligt dåliga uppdateringen. Men eftersom ni bara är 6 pers så borde det ju inte svida allför mycket i era hjärtan när jag inte uppdaterar så ofta. HURSOMHAVER!

 

Dagarna rullar på. Jag tar emot samtal och hjälper kunder så gott jag kan. Jag ligger bra till på jobbet. Fått höra från mina ledare att jag är supertrevlig i telefonen, men att jag stressar för mycket. Beror mycket på att jag blir nervös för att göra fel och för att jag vill hjälpa kunderna så fort som möjligt. Men jag kommer lära mig att varva ner lite. Det måste jag, haha.

 

Längtar som en dåre till på fredag, ser framemot helgen. Då ska sova. Sova sova sova. Och spela. Och förmodligen sola och fiska. Tvätta. Handla mat. Städa. U name it!

 

Men nu handlar vardagen om att gå upp 5.30, göra sig klar inför jobb, börja jobba 8.00, sluta 17.15, komma hem och göra mat (iaf när Martin ska fiska med polare på kvällarna), kolla runt lite på nätet eller kolla på nån film/serie, sen är det dags att försöka sova SENAST 22.00. Så ser min vardag ut, liksom.

 

Jag försöker t.om luska ut när jag kommer få ha tid att åka hem. Jag tycker inte att det räcker att ta sista tåget hem på en fredag, komma till Karlstad typ mitt i natten och sen åka hem tidigt på söndagen. Då är jag typ bara hemma en dag? Sjukt ovärt. Jag vill ju hinna träffa alla jag saknar och umgås med dom så mycket jag kan och verkligen bara må gött av att få vara "hemma" ett tag. Men att komma ifrån det här jobbet är inte det lättaste. Det känns som att det är det enda som tar upp min tid. Jag kan inte sluta tänka på jobbet när jag kommer hem heller. Så fort jag ska logga in nånstans så skriver jag alltid in mitt lösenord som jag har på jobbet t.ex. Jag är helt jävla brainstormad p.ga jobbet. Men det är jävligt kul att kunna hjälpa kunder! Sen att jag har värmländsk dialekt vinner jag mycket på, enligt arbetskamrater och ledare. Kang.

 

Men ja. Jag saknar iaf Karlstad. Jag hoppas att jag ska kunna ta mig hem nästa helg. Eventuellt på midsommar.
 Vi får se när det blir av, men hem ska jag ju nån gång. Har varit borta i en månad nu (känns som typ 2 månader). Jag var skitdeppig i förrgår och grät en skvätt när Martin inte var hemma. Kollade på bilder från Karlstad, på mina systerbarn och familj och polare. Saknaden blev enorm. Men pratade med mamma och min bror i en timme, så det kändes bara skitbra efter att vi lagt på. Och när Martin väl kom hem så höll han om mig och tröstade mig. Fantastiska människa,

 

Men ja. Nu vet ni ju hur det ser ut i min vardag och hur man kan må ibland. Bortsett från att jag blir deppig när jag saknar Karlstad så mår jag skitbra annars!

 

Nu orkar jag fan inte skriva mer. så nu ska jag laga mat och kolla på Bing Bang Theory. Kram på er.

 

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)