Ptja. Det händer en del när man inte uppdaterar. Nya planer och nytt år! 

 

Jag har bott i Söderhamn i snart 1 år. Eller ja, i April blir det 1 år. Och jag trivs superbra. Men. MEN... Det finns inga jobb här. Det enda som erbjuds är praktik. Det har man ju inte råd med. Så jag har beslutat mig för att börja jobba på Norstat igen, och bo hemma i Karlstad. Jag och Martin kommer inte göra slut eller så, utan vi pratade mycket om det innan. Jag har ju haft en galen hemlängtan också. 

 

När jag skulle åka ifrån Karlstad nån dag innan nyår så grät jag. Och jag kunde inte sluta gråta. Mina ögon var helt slut. Jag fortsatte gråta när jag kom hem till Söderhamn. Gick in i duschen och grät. Trodde jag hade gråtit färdigt när jag klivit ur badrummet. Men näe.... jag fortsatte gråta. Martin tröstade. Jag sa att jag längtade hem, att jag har panik över att inte ha en inkomst. Hur mycket jag saknade mamma & pappa fast jag hade sagt hejdå till dom samma dag. 

 

Det är jättejobbigt för mig att vara så långt ifrån allt jag har. Och jag  hoppas Martin kommer att flytta till Karlstad i framtiden också, för Söderhamn har inget att erbjuda egentligen. Finns inte nåt att göra. 

 

Och jag trodde att jag skulle ha hittat många nya kompisar när jag flyttade hit, då jag har jävligt lätt för det. Men de enda jag umgås med är Martin, hans bror & sambo + Martins bästa vän och granne Benny. Sen så är det inte så mycket mer. Handlar när jag måste. Tvättar när jag måste. Städar när jag måste. Lagar mat när man är hungrig. Det alltså väldigt enformigt här. 

 

I Karlstad kan jag ringa och bestämma tid när man vill ses. Gå på stan och fönstershoppa. Gå på skitroliga förkrök. Träffa mina systerbarn när dom har tid och inte när JAG har tid. Äta mamma och pappas fantastiskt goda mat. Skratta med arbetskamrater. Ja, allt det där. 

 

Det ska bli skönt att få komma hem.