Som jag skrev i mitt förra inlägg så såg jag en dokumentär som handlade om mobbning i skolan. Dokumentären heter "Bully", och jag tyckte den var hemsk, sorglig, men ändå jäkligt bra då det är ett fruktansvärt viktigt ämne!

 

I dokumentären var det barn som hade blivit så jävla mobbade att två av dom hade tagit livet av sig. Det yngsta barnet var 11 år. Kan ni tänka er det? 11 år och vill ta livet av sig. Sen handlade det om en annan kille, och han blev hotad och "misshandlad" av andra barn på bussen påväg till och från skolan. Ingen visste om hans namn, utan han blev bara kallad för "fish-face".

 

Jag hoppas att dom visar den dokumentären i alla skolor i hela världen, för mobbning finns i princip överallt. Det kvittar om du är smal, tjock, lång, kort, stora tänder, små tänder, skelögd, vindögd, kort hår, långt hår.. You name it. Det minsta lilla felet på dig attackerar mobbarna.

 

Jag var själv mobbad när jag gick på låg/mellanstadiet för att jag var överviktig. Såg man inte ut som dom andra barnen så var man annorlunda, och det får man ju absolut inte vara. Å andra sidan var det det enda mobbarna kunde trycka ner mig på - min vikt. Hade jag varit smal så hade dom inte sagt ett ord, och jag hade fått vara med & leka med alla.

 

Mobbningen tog slut när det hade gått halva året i 7an. I början av sjuan blev jag kallad fetto, fläskkotlett, fläskberg, bacon, tjockis, fetis... Det var så illa att min pappa fick ringa killens (han som var värst) föräldrar och be deras son att lägga av omedelbart. Efter det så slutade han vara på mig. Sen var jag typ normalstor efter det eftersom jag började växa på längen och rörde mycket mer på mig. Fick t.om min första pojkvän då. Score!

 

Skitsamma. Vart jag vill komma med det här är att det sårar när människor letar fel på andra, och att man istället borde hitta vad som gör personen unik istället. Jag tycker inte att avundsjuka ska komma ivägen, och att man ska sluta jämföra sig. Alla är bra på olika grejer, och ingen, INGEN, är bäst på allt. Och alla ser helt jävla olika ut. Det är ju så det ska vara! Vi är födda till att vara olika.

 

Får man höra att man är ful så börjar man intala sig själv att man verkligen är ful, fast att alla tycker olika. Inte så jävla konstigt att det är sådan press på barn och ungdomar, hur man ska vara och inte vara. Dom tar ju efter!

 

Men nåt som är jäkligt bra i bloggvärlden, vad jag märkt av, är att mer peppande och stöttande inlägg från stora bloggar har börjat dyka upp. Det börjar bli populärt att duga som man är. Ändå är det en jäkla lång väg kvar, men det är på G.

 

Skulle mitt/mina barn i framtiden mobba andra barn så skulle dom få en väldigt tung bestraffning och en rejäl läxa. Mobbning är ALDRIG okej.

 

Så.. jag rekommenderar er alla att se dokumentären Bully. Liten verklighetsuppfattning om hur det egentligen är att vara mobbad, till er som har mobbat eller aldrig varit mobbade. Så kanske ni förstår hur allvarligt det är.

 

Rekommenderar er även att gå med i fanpage-sidan STAND FOR THE SILENT på facebook. Skaparen av den sidan är pappan till den 11-årige pojken som tog livet av sig för att han blev mobbad.

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)