Fyfan va besviken jag är.

Fick mitt slutgiltiga svar igår, angående om han bara ville vara vän med mig. Och det ville han.. då brast det liksom i mig. Kändes som att få ett spjut i hjärtat, för jag trodde ju att han skulle inse efter 2 veckor hur fantastisk jag varit mot honom.

Istället fick jag ta emot mer skit, att allt va mitt fel till att det blivit som det blivit. "Vad trodde du skulle hända?" fick jag frågan. Vafan svarar man på sånt?

Jag vet ju att jag inte har gjort något fel. Jag har under all denna tid bara varit snäll och förstående mot honom. Har aldrig någonsin sagt nej. Han var en del av varför jag flyttade till Oslo från första början. Planerade hans 25årsfest med hans polare och hade tänkt överraska med Foo Fighters-biljetter.

Så mycket tyckte jag om honom. Så kär var jag.

Så jag tycker det är helt otroligt hur man kan vilja kasta bort någon som ställt upp så mycket som jag gjort. Och att han ens tror att det skulle fungera att vara vänner är ju inte klokt någonstans.

Jag kan inte vara vän med någon som sårat mig nåt så obeskrivligt.

Hoppas verkligen att jag kan komma över det här snabbt.. sist tog det nämligen ett helt jävla år att komma över honom. Får hoppas att det går lite fortare den här gången... blir så jävla deppig så fort jag tänker på honom eller när någon frågar hur det går mellan oss.

Jag ville ju verkligen inte att det skulle bli såhär...