Efter att ha sett bilder från syrrans möhippa och hennes bröllop så har jag nu bestämt mig. Det är dags att ta tag i dieten och träningen igen. Jag hatar verkligen hur jag ser ut, och det går inte en dag utan att jag tänker på hur fet jag är.

Ni som själva är överviktiga vet precis vad jag menar. Det kvittar vad man än gör så känner man sig stor. Du kan sitta och läsa en bok och samtidigt känna hur din haka nästan nuddar brösten, när du är och provar snygga kläder som inte alltid passar även om det är storleken Large, när du ska göra dig fin för fest så ser du hur fettet väller över dina leggins eller att du knappt kan gå i kjol utan leggins för att låren klibbar ihop sig och det tillslut börjar svida.

Ja, så har jag det. Det går ju inte att förneka. Jag tror jag inte har varit såhär stor sedan jag gick på mellanstadiet. Och den vikten jag har som mål är den jag hade på högstadiet, då jag gick i 7:an. Då var jag varken smal eller speciellt överviktig. Jag var vad man kallar "normal". Och dit ska jag.

Så därför kör jag all in imorgon. Ska följa mottot "Lev inte för att äta, utan ät för att överleva". För det är så sant som det är sagt.

Dieten kommer bestå av LCHF/GI. Motionen kommer bestå av 60min promenad i rask takt innan frukost 08:00 varje morgon förutom lördag och söndag.

Hoppas att det inte skiter sig som vanligt efter 2-3 veckor. Min motivation är alltför hög nu så jag hoppas att det håller i sig. Och ni som har tips då man känner för att ge upp - lämna gärna en kommentar så jag vet hur man ska göra. Jag vill verkligen klara av det här nu! Jag vill på riktigt gå ner minst 20kg.

Då kör vi då. Diet FUCKING on.