Nu jävlar kör jag igång med ett diskussionsinlägg, då jag är väldigt trött på alla ungdomar.

Nu låter jag som en gammal morsa på 50 bast som ska läxa upp minderåriga, men jag vill bara få ut en åsikt. Förstår verkligen inte vart föräldrarna tar vägen när småbarnen skriver i sin blogg på internet "WOOOH NU SKA JA UT & SUPA!! YEAH VETTU VA FULL JAG SKA BLI". Det är sjukt.

Det är inte så konstigt att vår värld blir sämre, när föräldrarna inte tar tag i kragen på deras snorungar som ställer till det med en massa skit hela tiden.

Jag tror att dom här barnen/ungdomarna är äckligt bortskämda, som får saker och pengar 24/7. "Vi tjänar våra egna pengar via bloggen" brukar dom svara då, när man kallar dom bortskämda. Men ni har inte tänkt på vad ni ska göra sen när denna jävla bloggvärld är över? Ni kommer inte bli ett skit, och då ska jag fan garva er rätt upp i ansiktet. Bra att förstöra sin barndom. Riktigt jävla bra av er. Grattis.

Det ni jävla småbarn saknar är fan kärlek. Jag tycker synd om er som inte lärt er att uppskatta eran familj. Visserligen kan det vara föräldrarnas fel också, då de klumpigt nog brukar ge sina barn pengar istället för kärlek. Vadfan är det för nåt jävla alternativ? Det är fan inte så konstigt att era barn är ute & super och tar droger när ni ger dom pengar och ingen kärlek. För ärligt, föräldrar.. tror ni dom hyr en film och köper en godispåse för 300:-? Pengar är INTE kärlek. Ni kan inte köpa era barns respekt.

Jag själv kan erkänna att jag har varit bortskämd, men jag har ändå fått mer kärlek än pengar. Och det är jag glad över. När jag var under 18-20, då jag inte fick bestämma själv över mina handlingar, så hade jag alltid en tid att passa. Jag var alltid tvungen att berätta för mina föräldrar vart jag skulle ta vägen. Mamma & pappa skulle alltid prata med polarens föräldrar om jag skulle sova över någonstans.. aa, allt det där. Jag var så äckligt arg på mina föräldrar då, och hatade dom för att dom höll mig fast som en hund på koppel. Ändå har dom alltid funnits till hands om jag mått dåligt och har kunnat prata öppet om mitt sletna tonårsliv.

Men idag är jag fruktansvärt tacksam över att dom hållt fast mig så när jag var tonåring. Pappa var väldigt sträng, så han var jag alltid rädd för. Men hade han inte varit det hade jag inte haft den respekten jag har för dom idag. Vad det än gäller så vet dom att jag alltid kommer att finnas till hands, och jag gör allt för att dom inte ska bli arga för att jag t.ex inte diskat.

Nu är jag uppväxt med att höra av mig om jag blir sen, jag smsar alltid om jag råkar hamna på efterfest, städar/diskar/tvättar som tack för att jag får bo hos dom då jag inte har någon fast inkomst + att jag vill göra dom glada. Jag säger aldrig emot längre, då jag vet att jag inte kommer någon vart med det. Och visst ger dom mig pengar när det kör ihop sig, men jag betalar mer än gärna tillbaka, vilket jag oftast inte behöver eftersom de tycker att den summa jag lånat är för lite + att de vet att jag inte får så mycket pengar från försäkringskassan.

Det jag vill komma fram till är alltså att ni föräldrar och framförallt BARN - fram med kärleken och respekten för varandra, för pengar är fan inte allt. En sträng uppväxt är en bra uppväxt. Och se till att hålla koll på era barn och visa omtanke. Annars sitter dom där på en parkbänk och blir våldtagna på fyllan... inte så jävla roligt, kanske?

Sen kan ju ni barn också se till att visa respekt för era föräldrar. Käfta inte emot om du inte får en viss pengasumma som inte räcker, utan tacka och va glad. För på så sätt kommer dom respektera dig tillbaka.

MATS & LENA FOR PRESIDENT! JAG ÄLSKAR ER!