Halloj.

Har funderat länge på om jag ska skriva eller inte, om en grej som har hänt. Men jag låter människorna jag pratar om vara anonyma. För jag, som deras vän, vill att de ska få vara ifred och se till att ta hand om varandra.

Det som har hänt ska inte få hända någon i hela världen. Jag vill inte ens att de jag hatar mest av allt i hela världen ska råka ut för det.

Jag vet att ord inte hjälper. Jag vet att en hjälpande hand inte hjälper. Jag vet att inte ens fysisk hjälp hjälper. Och det har jag berättat många gånger för min vän, att det gör ont i mitt hjärta för att jag även vet att vad man än säger eller gör inte hjälper dom på något vis. Att de kommer få bära denna sorg för resten av deras liv. Och att en ändå rätt närstående vän ska få behöva gå igenom det här är så sjukt ledsamt och jobbigt, även för min del.

För.. från min synvinkel, som vän, så har jag ingen aning om hur jag ska bete mig efter detta. Jag är så jävla rädd för att säga fel saker, att höra av mig, att fråga. Men jag har tur, för min vän förstår mig ändå, och säger att jag inte behöver säga något, eftersom det inte finns något att säga. Och min vän har rätt, för det gör det ju inte. Jag önskar bara att man kunde få bort deras smärta, men det är ju också omöjligt eftersom att de förlorat nåt så dyrbart, vackert och oersättligt.

Det tog ett tag för mig att inse vad som verkligen hade hänt. Det var faktiskt först igår jag verkligen förstod.. då jag läste min väns blogg och tårarna bara forsade. Vad fan skulle jag säga nu? Vad kan jag göra? Ska jag ens prata om det som har hänt med min vän?

Men det enda jag kan göra för dom är att vara där för dom när de än behöver mig, och det är precis vad jag ska. Jag kommer alltid att finnas där för dom båda..

.. För jag tycker om och bryr mig om er så mycket. ♥