MIN FÖRSTA KÄRLEK!

Ja, ni... min första kärlek alltså.... hm. Ja. Alltså.. jag har haft pojkvänner osv, haha. Men min första pojkvän såg inte jag som en kärlek, direkt.. eller, man var väl förälskad eller vad man ska kalla det, men aldrig kär. Sad but true.

Men min absolut första kärlek måste ha varit Marcus.. han jag var förlovad med när jag var 15-16? Han var liksom den där killen som gjorde allt för en. Ställde upp när som, sa ofta "va fin du är", hittade på romantiska saker och sånt där. Riktigt fin kille!

Hur hittade jag min första kärlek då? Jo, det var på en Community (han bodde då i Uppsala och jag i mitt kära Karlstad) och så hade jag skrivit något på ett klotterplank, och så kom han in på min sida och så började det. Vi pratade konstant om allt och ingenting. Sen bestämde vi för att träffas och då blev det som det blev. Jag visste ju redan då vad jag ville med honom, och jag blev helt salig när det visade sig att han ville samma sak. Så vi pendlade fram och tillbaka varje helg till varandra, förlovade oss (har kvar ringen än idag, haha) och sen så höll vi på att planera att bli sambos när han tagit studenten och skulle börja studera vidare i Filipstad.

Men underbart är kort... efter 1 år och 8 månader tillsammans så tröttnade jag. Jag kände mig fast på något vis. Jag tog han även för givet och jag började längta efter singellivet! Så vårat förhållande tog slut där.

Men vi har kontakt än idag och han är fortfarande samma fantastiska kille, om än ännu mer fantastisk?! Han är ju nämligen den kärleken som aldrig har lyckats såra mig och velat mig något illa. Han är även min absolut första kärlek, också.

Imorgon öppnar vi Lucka 3, och då kommer jag skriva om Mina syskon. Haha, ska bli skitkul!!

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)