Hej.

Idag är jag rätt bitter. Det är min nya attityd nu för tiden. Att gå runt att vara bitter för småsaker. Men jag har det fan inge bra längre, känner jag. Visst, jag har syskon som är underbara. Jag har föräldrar som är dumma i huvve (på ett bra sätt, aldrig dåligt). Jag har en systerdotter som är sötast i hela världen och snart en svåger som lyssnar på Mustasch. Det är inget att beklaga sig över. Dessutom har jag vänner som jag skulle kunna bada i bajs för. Jag har det rätt bra, egentligen.

Men sen när vi kommer till vardagen, när min dator går och blir dum i huvve och inte vill fungera som den ska, eller när jag har samlat på mig 210kg tvätt och får i princip gå runt naken, eller när jag har 1 snus kvar i göteborgs rapén, eller när allt damm samlar sig på nytt när jag precis har dammat... aa, det är då jag känner att jag inte orkar. Allt blir så jävla drygt. Och ändå ska jag inte ha lingonveckan försen om 4 veckor. Nej gud, fan va tråkigt det är.

Fast jag får väl tänka positivt. En dator går att laga. Jag får rena kläder. Farsan köper med en ny dosa åt mig och det där jävla rövdammet är bara att damma bort på nytt. ÅH va roligt. Dra åt helvete.

Skitsamma. Jag fick nog.

Annars blir det att sänka några kalla med Martin fucking Jungarå imorgon, iaf. Det var ett tag sen vi var ute. Och när vi är ute så blir det alltid en öl för mycket... men vad gör det? Det är ju så det ska gå till. Två sviniga hårdrockare leka bäst. Fast ni behöver ju inte tjalla om att jag kanske ska förfesta i Deje om nu så är fallet. Huvudsaken är inte vart man dricker, utan HUR man dricker. Och sen blir det ju självklart Ankan.

Om du jobbar som vimmelfotograf imorgon, Johan, så slår jag ihjäl ihjäl dig.

Haré gött!

// StinaBerit.