Amir har jag följt sen han startade sin blogg. Tyckte att han verkade vettig och charmig.. en vanlig go bög, helt enkelt. Men sen när ett såntdär inlägg ploppar upp går det lite överstyr, känner jag. När jag hör från folk att Michael Jackson var en pedofil eller något annat drygt om han sjunker de i mina ögon lika snabbt som när man tävlar i vem som kan dricka fortast. (tar ofta upp till 3sek).

Jag ska va ärlig mot er;
Innan Michael Jackson dog har jag inte varit ett fan, direkt. Men klart man började sjunga med om man hörde han på radion eller dansade som ett cp när han spelades på fest. Jag härmade hans pose (ni vet när han tar sig på ballen och håller upp ena armen) då jag blev full. Jag var en "Michael Jackson, jag tycker du är helt okej"-fan.

Sen när han helt oförväntat gick bort var det så jävla overkligt. Man är ju uppväxt med han, ändå. Jag, som hade Janne Långben the Movie som favoritfilm i mina yngre dar, om ni minns Power Line från den filmen? Ja.. det var ju Power Line som var disney's Michael Jackson. Jag blev ju rå-impad. Sen jag såg den filmen för första gången har jag alltid försökt mig på det berömda, legendariska, historiska danssteget moonwalk. Dessvärre misslyckades jag, vilket jag än gör idag. Skitsamma.

Nu, efter M.J's död, har det blivit en helt annan grej. Jag läste allt jag kunde hitta om honom, speciellt inom hans pedofilrykten. (nej, han var inte pedofil.) Tankade även hem filmer, konserter och dokumentärer om honom. Efter allt detta har jag blivit så fruktansvärt rörd av allt han sagt, gjort och fick gå igenom. Jag satt & storlipade när hans Memorial visades över hela världen. Det kändes som att man hade stått honom riktigt nära, utan att jag ens kände honom eller sett han på riktigt. Men han var ju förfan Michael Jackson?! Musikens geni, så att säga.

Det var inte så längesen jag och brudarna gick på bio för att se hans filmdokumentär "This is it". Där blev jag också rörd, och det var då jag också blev besviken på mig själv. Varför upptäcker jag, efter hans bortgång, hur jävla bra den är snubben är egentligen?! Jag önskar att jag hade kunnat uppskatta hans musik lika mycket när han va vid liv. Men det är StinaBerit i ett nötskal.. att upptäcka saker när det är a little bit too late. Men bättre sent än aldrig, faktiskt.

Så det jag ville säga med detta var att JA, jag brydde mig mer efter hans bortgång. För det var Michael Jackson. Men jag respekterar åtminstonde hans död, till skillnad från andra.

Den där gigantiska, tjocka, fula, ruttna, äckliga rövbögen Amir kan kyssa min röv hejdå. StinaBerit kommer aldrig, ALDRIG mer läsa hans blogg. Och det är synd för han, för alla vill väl ha en StinaBerit som läsare?! Näe, fyfan. Dra åt helvete, Amir...